Sitter i skenet av levande ljus och funderar.
De är alltså så här de ska vara nu. Lilla Bus är bara hos mig på halvtid... Jag delar bara halva hans liv. Nu har den här veckan gått väldigt fort och jag har ju träffat honom både söndag och onsdag men så kommer de inte att bli sen. Jag har ju haft fullt upp med flytten nu och inte hunnit tänka så mycket men de blir värre sen.
Det värsta är nog de dåliga samvetet. Att veta att jag inte är med honom varje dag. Att jag inte finns där om han ramlar, när han har drömt något otäckt eller han vill leka. Jag missar så otroligt mycket av hans liv nu. Förut har de varit han och jag. Väldigt nära jämt. Nu är de bara vi ibland. Jag borde ta de lugnt och ladda batterierna dom här veckorna och så blir de säkert när jag har vant mig lite. Men nu känns det bara svårt. Svårt att vara mamma på halvtid, svårt att vara bara människa ibland. Svårt att få livet att fungera från vecka till vecka. Svårt att släppa taget och lite på att pappa fixar. Svårt att bara vara jag.
Livet går upp och ner....
Oj oj det gör ont i hjärtat på mig att läsa att du har separerat. Att måsta tillbringa dagar ofrivilligt från sina barn måste kännas fruktansvärt tungt. Säkert har Lilla Bus det toppen hos pappa men det gör nog så ont i ett mammahjärta att inte finnas där.
SvaraRaderaJag skickar en varm tanke och önskar dig lycka till.
Var stark ...för lilla Bus!
Kram
Hallå i höstrusket!!
SvaraRaderaLät inget kul att höra om din lilla bus! Förstår det måste va oerhört jobbigt...skulle jag själv aldrig klara! Men du ska se att det kommer att gå fint..bara ni kommer in i det!
hoppas du får en fin helg..trots allt!!
~~Höstkramar ♥ Mamma Millan~~